Världens bäste fotbollsfarsa på plan, ändå är det kidsen som gör det! Men det var ju just det som var genidraget. Han var inte alls där och då kom de, det nya Portugal.
- Tack, säger jag till Santos och formidabla framtidsspelaren Ny - Ramos med exakt allt och extra av allt det andra som ska finnas i en fotbollsspelare som springer in på för match i ett VM. I en åttondelsfinal. Vilken uderhållning, vad delikat och kraftfullt på samma gång. Vilket spel! Kraft! Lätthet! Driv!. Det var som om en sak behövde hända, för att det liksom skulle till.
Jag är innerligt tacksam för att jag fick vara med på den här helt otroliga resan som utvecklade sig så sagolikt. Sannerligen sagolikt. Undras hur Ramos mår.
Fernando Santos? Han såg kolugn ut när han blinkade in i kameran efter slutsignal. Respekt.
Jag har nu glömt ta min febernedsättande medicin och är därför dubbelt febrig. Tidigare idag funerade jag på om jag kan uppbringa stort intresse längre för detta VM. Jodå, det kan jag och det händer när det händer. Det handlar om allt det här som är fotboll. Mitt i allat det som inte.
Nu är det dags för Annorna. Pillur och sängdags - för febriga drömmar, i Covidträsket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar